Lucka 2 – Martin Skålander, kampen mot ätstörningen.

Idag är det den 2 december, och bakom lucka 2 hittar vi Martin Skålander som tar oss med på sin berättelse om att bli sjuk i en ätstörning och om vägen till att bli frisk…. 

Jag heter Martin Skålander, en kille på 24 år från Stockholm. Jag har precis tagit min masterexamen från ett universitet i Danmark, men arbetar för tillfället heltid med sociala medier där jag mestadels skapar humor på TikTok!

Jag insjuknade i anorexia i slutet av 2016. Efter att ha slutat i mitt fotbollslag så saknade jag att motionera, och därav bestämde jag mig för att börja springa hösten 2016. När jag väl började springa så hängde jag mer och mer på internet i olika forum, sökte upp vad man ska äta när man tränar för att hålla sig hälsosam. Här blev allt fel. Det slutade med en väldigt restriktiv kost tillsammans med extrem konditionsträning. Istället för att bli snabbare och starkare så blev jag svagare och långsammare. Men jag var så starkt övertygad om min tro på vad ‘’hälsosam’’ innebär, så jag fortsatte. Tillslut när man har hamnat i ett stadie av svält och hjärnan inte längre får energi så är det omöjligt att tänka rationellt. Jag började få tvångsbeteenden. Sprang varje dag, oavsett om det var julafton eller nyår. Påbörjade destruktiva ritualer som förde mitt liv i en negativ spiral, rakt nedåt. Jag tappade sociala relationer, fick extremt kontrollbehov, och ångest. Man kunde knappt känna igen den gamla Martin. Inte bara på mitt utseende, utan på hur jag betedde mig. Det kom inte längre några leenden eller skratt, utan bara ett totalt mörker. Speciellt jobbigt var det under juletiden när mycket kretsar kring mat, då det är julbord, pepparkakor och glögg, och bakning av lussebullar. Eftersom jag inte ville ställa upp på något av det här, på grund av mitt kontrollbehov, blev det tydligt för hela min släkt att något var fel. Det som skulle vara årets höjdpunkt med hela släkten blev plötsligt laddat och fyllt med ångest.

Jag minns första steget jag tog mot att bli frisk väldigt väl. Jag och mina kompisar var hemma hos mig och skulle äta middag. När jag insåg att alla ville beställa hem pizza så fick jag grov ångest. Det här var ju inte med på mina lista av safe-foods? Jag börjar googla på ‘’Pizzan med minst kalorier’’, ‘’Den mest hälsosamma pizzan’’. Det slutade med att jag sa till mina kompisar att jag inte var hungrig, och tog en skål med gröt istället medan dom åt pizza. Jag insåg dagen efter att det jag precis gjorde inte var normalt. Skulle jag leva ett helt liv sådär, när jag tackar nej till pizza-middagar med mina bästa kompisar? Absolut inte. Här var jag fortfarande ‘’tillräckligt frisk’’ för att göra en egenanmälan till SCÄ där jag beskrev mina bekymmer, och därefter så fick jag komma på ett samtal och börja resan mot att bli frisk. Efter att ha varit på flera olika instanser med öppenvård, dagvård och sluten vuxenvårdsavdelning, så blev jag utskriven och frisk från anorexia 2018. Det är inte lätt, och man misslyckas flera gånger under resans gång. Men man ska aldrig ge upp. Livet är värt att leva, och man lever inte det liv man förtjänar när man har en ätstörning. Idag har jag tagit universitetsexamen, skaffat sambo, pluggat utomlands, och har en fin relation med min familj, saker som inte var möjliga när jag var ätstörd.

Det bästa tipset jag har är att söka professionell hjälp. När jag var sjuk var jag extremt övertygad om att jag kunde bli frisk på egen hand, men jag har aldrig haft så fel i hela mitt liv. När man är på egen hand så är det ätstörningen som styr psyket, helt eller delvis. Sverige har gratis sjukvård. Nyttja den. Nyttja folk som har pluggat och forskat i flera år, utbildat sig till sjuksköterskor, läkare, psykologer, dietister. Det är deras jobb att få personer med ätstörning att bli friska! Använd dessa resurser! Sen måste man också acceptera att man kanske inte blir frisk direkt, och inte ge upp på vården. Jag behövde gå från öppenvård, till dagvård, och sen till sluten vuxenvård i och med att jag blev sämre och sämre utan att bli helt fri från ätstörningen. Men det sista steget i vården fick mig att bli helt frisk. Ibland kanske man måste byta ätstörningsklinik. Ibland kanske man måste byta psykolog för att man inte klickar. Så det viktigaste av allt är att aldrig ge upp!

Tusen tack Martin för din medverkan i vår julkalender och för att du delar med dig av din berättelse! Ni hittar Martin på @martinskalander på Instagram och TikTok som finns länkat nedan.