Bakom lucka 1 hittar en av En dag i tagets egna fyra tjejer, Elsa Selin. Hon tar oss med på sin berättelse om kampen mot psykisk ohälsa, som kom att bli startskottet för En dag i taget…
Hej! Jag heter Elsa Selin, är 19 år gammal och en av En dag i tagets fyra medgrundare. När jag var 14 år gammal blev jag sjuk i en ätstörning och tappade snabbt kontrollen. Viljan att få högsta betyg i skolan och prestera så bra som möjligt i min idrott blev en enorm påfrestning medan jag satt fast i ätstörningens järngrepp, och det jag var mest rädd för var att någon skulle tro att jag blivit “lat”. Trots det vägrade jag berätta för någon vad det faktiskt var som gjorde att jag inte orkade med min vardag längre och det var under en lång tid ingen som visste hur mycket jag kämpade för att hålla mig över ytan. Tillslut blev det trots allt både synligt och påtagligt, min kropp gav fysiska tecken på att något var fel och livet kändes allt mer hopplöst. I ett sista försök att hålla mig kvar över ytan så tog jag för första gången kontakt med skolkuratorn på skolan där jag gick. Inför det första besöket hos henne hade jag bestämt mig: säger hon att det inte är tillräckligt illa för att jag ska få riktig hjälp så kommer jag ge upp. Då kommer jag att sluta kämpa.
Men, skolkuratorns hjälp blev det som startade min väg tillbaka. För första gången berättade jag för någon hur jag faktiskt mådde och vad jag under en tid gått igenom, och fick också hjälp att berätta det vidare för mina föräldrar. Tillsammans blev vi vidareskickade till BUP och efter en tid hamnade jag tillslut på ätstörningsenheten, som blev min räddning. Men efter att jag under tre års tid tvingats kämpa mot min ätstörning, depression och panikångest samtidigt som jag gick i skolan med höga prestationskrav var min kropp helt slutkörd. Vårterminen 2023 skulle jag ha gått i tvåan på gymnasiet, men istället blev jag 100% sjukskriven på grund av utmattning. Trots att jag var slutkörd både psykiskt och fysiskt så kändes det hemskt att varken kunna gå i skolan eller idrotta som 17 år gammal. Alla de bitar av mitt liv som var en del av min person hade ryckts ifrån mig och det enda jag hade kvar var min förbannade jävla psykiska ohälsa, trodde jag…
För att inse att detta inte stämde började jag att varje dag skriva ner en sak jag var tacksam för, en sak jag såg fram emot och tre saker jag skulle försöka göra under dagen för att få tiden att gå. Genom att skriva ner detta fick jag snabbt bevisat att det fanns mer kvar i mitt liv än vad jag först kunde se och plötsligt blev jag påmind om allt som var värt att bli frisk för.
Veckan innan jag skulle fylla 18 år blev jag friskförklarad från min ätstörning och utskriven från ätstörningsenheten där jag under nästan 2 år gått i behandling. Den 22 augusti 2023 fick jag gå tillbaka till skolan igen, och cirka två veckor efter det så startade vi “En dag i taget UF”. Den 23 oktober 2023 hämtade vi våra första böcker, där läsaren bland annat får plats att skriva en sak att vara tacksam för, en sak att se fram emot och tre saker att göra under dagen. Precis som jag gjorde.
Idag är jag fortfarande fri från min ätstörning, återställd från utmattningen och jobbar tillsammans med Alice, Hanna och Ebba med En dag i taget som nu är ett aktiebolag. Till er som känner igen er i min berättelse skulle jag vilja säga att – det blir verkligen bättre. Våga tro på det. ❤️// Elsa Selin